minizip

Efter förlossningen togs Samuel direkt av personal från neonatalavdelningen. Han lades i en kuvös och intuberades (kopplades till respiratorn). Vid 20.00 blev han skickad i ambulan till neonatal i Lund. Jag var så pigg så de tyckte det var onödigt att skicka mig i en ambulans efter, så Mia och Johan körde mig och Miki till Lund efter ett stopp på McDonalds för lite mat.

Vid 21.30 kom vi in till Lund och jag blev inlagd på avdelning 44 för eftervård. Samuel låg på neonatal som ligger på första våningen och jag låg på tredje våningen. Miki sov över på sjukhuset. Sängarna var helt obekväma så vi sov inte så mycket den första natten.  Istället kollade vi över våra namnsförslag och då blev det bestämt att vår lilla pojke skulle heta Samuel John Ludvig.

Dagarna har gått i ett enda blurr och nu har det gått 5 veckor varav 4,5 veckor låg Samuel i Lund. Vi bodde på ett Ronald McDonals hus som låg ca 200 meter ifrån neonatal.

4,5 veckor som kan beskrivas som en berg och dalbana. Mycket känslor som man inte var van vid. Vi har fått glada besked blandat med tråkiga. Ena dagen går allt jättebra för att en timme senare vara mindre bra. Våra dagar har i princip sett ut likadant. Gått upp och ätit frukost, gått ner till Samuel vid ca 9.30- 10. Gått tillbaka till huset vid 13-14 och ätit lunch och sedan gått ner till Samuel igen. Gått upp till huset vid 17-18 och ätit kvällsmat och sedan gått ner igen och sist gått upp tillhuset vid 21.30 för att hålla kväll och gått och lagt oss vid 23 för att börja om helt. Vissa dagar blev annorlunda då vi fick besök någon timme på eftermiddagen, men det var i princip bara första veckan.

När Samuel var 2,5 vecka gammal blev han opererad. Det var ett kärl i hjärtat (Ductus artäriosus ?) som inte ville stängas med hjälp av medicin. Den hade stängts men sen fick han en infektion som gjorde att den öppnades igen därav beslutet att operera honom.

Han kom ur respiratorn och sedan insatt igen. När han inte låg i respirator så låg han i en CPAP, en maskin som blåser in ett konstant tryck med luft i näsan (det är som att gå och andas i motvind).  Han hoppade mellan respiratorn och CPAPen 3 gånger för att den tredje gången i CPAP bli skickad till Malmö. När han blev skickad till Malmö hade han legat i CPAP i 1,5 vecka.

I Torsdags (31 Mars) blev han skickad till Malmö och i söndags (3 April) hamnade han åter i respirator, antagligen på grund av en infektion. Både jag och Miki hade vid flytten släppt tanken om att det kunde gå bakåt igen nu. Han var ju så bra att han kunde flyttas från Lund så detta kändes som ett enormt bakslag.

I Måndags (4 April) blev han 5 veckor gammal, han har gått upp 300 gram i vikt och växt 3 cm sedan han föddes. 300 gram är räknat från födelsevikten 900 gram, den första veckan gick han ner i vikt precis som alla andra nyfödda och var nere och vände på en vikt på 748 gram. Nu har han inte blivit vägd på 3 dagar men den sista vikten var 1195 gram, och han var sist vid mätning 37,5 cm.

Söndagen den 27 februari var jag bara hemma och hade mensliknande smärtor i ryggen som höll i sig hela dagen. Jag åt panodil, men de hjälpte inte så värst. Tänkte inte mer på det utan bjöd hem Pernilla på fika på kvällen. Hon var här till ca 23 och sedan gick jag och la mig. Jag vaknade lite då och då under natten och hade fortfarande ont i ryggen och var kissnödig, men det kom knappt någonting när jag gick på toaletten. Tänkte inte alls på det och reflekterade inte över det.

Måndagen den 28 februari jag hade ställt klockan på 05 någonting eftersom jag började på praktiken 06.00 då jag skulle vara med och öppna denna dag. Hade fortfarande ont i ryggen som dagen innan så jag gick upp och åt frukost, tog två panodil och åkte sen till praktiken.  På praktiken berättade jag att jag hade ont i ryggen och inte sovit så mycket, men att jag tagit panodil och hoppades på att det skulle hjälpa.

Vid 8.30 så började det onda släppa och jag tänkte inte så mycket på det förrän det kom tillbaka för att 2 minuter senare släppa igen. Jag började då fundera på det och insåg att det kunde vara sammandragningar. Då ringde jag till barnmorska direkt (som det heter så fint här i Malmö) knappade in mitt nummer så att de skulle ringa upp när de hade tid. Inder tiden som jag väntade så gick jag på toaletten och när jag torkade så var där något slemliknande med en väldigt tunn strimma blod, och fick då upp en tanke om att detta kanske var slemproppen?!

9.30 pratade jag med en person från barnmorska direkt och förklarade så gott jag kunde alltihop för henne, (utom delen med slem) och då tyckte hon att jag skulle åka hem och ta två panodil och lägga mig och vila lite så skulle det nog försvinna. Då kom jag att tänka på slemmet och berättade för henne om detta. Då tyckte hon att allting förändrades och att jag istället skulle få komma på kontroll, men de hade ju ingen tid där till mig så då ringde hon till prenatal på KK och frågade om jag kunde få komma dit och det fick jag ju.  Jag fick en tid och skulle vara där 10.30.

På väg från praktiken ringde jag till Miki och berättade att jag skulle på kontroll, men att han kunde stanna kvar på jobb eftersom det bara var en kontroll. Jag ringde även till mamma och berättade allting.(Mamma hade i sin tur pratat med min syster Mia, som även hon bor i Malmö)

10.30 var jag på prenatalavdelningen på KK och fick vänta ca 10 minuter innan jag fick komma in i ett rum och lägga mig på en säng. (Under hela tiden hade jag det jag trodde var sammandragningar. ) Jag låg som sagt på sängen, och där tog de ett CTG på mig. Mia skickade sms till mig och frågade om jag ville ha sällskap så hon kom bort till mig vid typ 12.40 någonting. Efter att de tagit CTG så skulle det komma en doktor och göra en undersökning på mig. Jag låg och väntade på doktorn när Mia kom.

12.40 när Mia kom hade jag precis varit på toaletten och även denna gång när jag torkade så kom det slem, fast denna gång kom det betydligt mycket mer. Bara en liten stund efter att Mia kommit (ca 12.50) så började ”sammandragningarna” göra väldigt mycket ondare och jag insåg att nu är det nog värkar. Mia sprang ut i korridoren och skulle få tag i doktorn, och precis då så kom han. Jag fick följa med in i ett undersökningsrum och sätta mig i en gyn-stol och precis när jag satt mig där så fick jag en värk, då stack doktorn in ett finger för att känna hur det såg ut och då var jag öppen 6-7cm och det vaginala ultraljudet som han planerat ställdes in. Jag fick gå in och lägga mig i sängen igen och in kom några sköterskor, jag fick en spruta för att försöka stoppa att det skulle bli förlossning.

Ca 13.00 blev jag inkörd på förlossningsavdelningen och då kom även Miki. Värkarna gjorde fortfarande ont och när jag kom in på förlossningen fick jag en kanyl (och nog någonting insprutat i kanylen, men kommer inte ihåg vad det var). En barnmorska skulle kolla hur den andra sprutan hade verkat, och stack in ett finger för att känna efter, nu var jag helt öppen och hon konstaterade att jag kunde glömma att det skulle stoppas och inse att här kommer komma bebis idag!

 Nu kom lustgasen fram och värkarna kändes knappt. Jag kände mig väldigt kissnödig men fick order om att jag inte fick gå någonstans, de satte in ett bäcken men jag kunde inte kissa i den. De satte in en kateter.(Kom ihåg att vattnet inte hade gått än)

Kommer inte ihåg så mycket nu, men en massa värkar i alla fall. 15.10 gick vattnet (eller gick är väl fel ord, SPRÄNGDES är nog det rätta). Krystade 3 gånger och sedan var Han ute, Vår lilla pojke!